PROJEKT

Ny teknik för foderskörd i småskaligt jordbruk

Vi driver ett Leader-projekt på gården. Syftet med projektet är att utveckla metoder för en effektiv foderskörd i småskaligt jordbruk. Vi har bl.a. investerat i en rundbalspress till tvåhjulstraktorn och bedrivit lövtäkt.

Erfarenheter från projektet

Ny teknik för foderskörd i småskaligt jordbruk

Vallskörd

Under de senaste åren har vi byggt upp en maskinpark för att göra hela vår höskörd med tvåhjulstraktor istället för med vanlig traktor. Vi har tidigare skaffat slåtterbalk och hövändare och använt det fyra säsonger. I och med detta projekt har vi nu också en rundbalspress och inplastare för småbalar. Jag sammanställer här de erfarenheter vi har hittills av att använda dessa olika maskiner i vallskörden.

2022 skulle vi gjort vallskörden med tvåhjulstraktorn, men på grund av ett sent besked om projektfinansieringen från Jordbruksverket så drog det ut på tiden med inköp av balpress och inplastare. Vi hann med att ta en sen vallskörd till ensilage på ett mindre antal balar för att prova maskinerna.

2023 var första säsongen då vi tog hela vallskörden med tvåhjulstraktorn. Vi gjorde en tidig höskörd i början av juni och pressade ca 150 balar. Vi gjorde skörden betydligt tidigare än vi brukar på grund av den torra våren och försommaren. Det ledde till att skörden blev betydligt lägre än vad den brukar. Under normala förhållanden borde vi ha tagit ungefär en dubbelt så stor höskörd. Foderkvalitén blev däremot god, med ett rimligt högt energiinnehåll i höet och det var ett väldigt torrt hö vi kunde skörda in utan några problem med mögeldamm.

Senare under sommaren gjorde vi också en andra skörd med ensilage på en del av arealen. Nära 200 ensilagebalar blev det, vilket gjorde att skörden räcker till vintern behov för våra tackor. Foderkvaliten blev också helt okej, men ungefär samma energivärden som försommarens hö. Vi kan konstatera att med tanke på den tidiga och låga höskörden så hade vi haft svårt att klara vinterns foder utan möjligheten att ta en andra skörd med ensilage. Balspressen och inplastaren gjorde oss på så sätt väldigt mycket mindre väderberoende.

Maskinerna

För vallskörd har vi en knivslåtterbalk, en kombinerad hövändare och strängläggare, rundbalspress samt inplastare som alla sitter frontmoterade på tvåhjulstraktorn. Dessutom har vi redskap till grönsaksodlingen i form av rotorharv, slåtteraggregat och jordfräs. Vi har bara en tvåhjulstraktor vilket betyder att vi måste byta redskap ganska ofta.

Slåtterbalken är det redskap där kapaciteten är för låg. Det tar lång tid att slå. För att slåtterbalken skall matcha balpressen i kapacitet så hade en annan modell varit lämplig, men det hade då inte varit möjligt att använda tvåhjulstraktorn. Det finns istället andra typer av slåtteraggregat som man kan gå bakom, men de kommer med en egen drivning. BCS har en modell (BCS 622) och betydligt mer avancerade (och allt för dyra) modeller produceras av Brielmeier.

Även hövändaren/strängläggaren innebär en begränsning. Vid ensilageskörd är det inget större problem eftersom det räcker med en strängläggning, men vid höskörd där gräset kan behöva vändas vid några tillfällen så är kapaciteten en begränsning. Den är dock lagom för att göra strängar som passar till balpressen så det talar för en större modell med mer kapacitet. Att optimera vändningen till så få tillfällen som möjligt är en bättre lösning.

Balpressen fungerar mycket väl för ändamålet. Balarna är i en lagom storlek för att kunna hanteras. Blöta ensilagebalar väger lite för mycket, men vid pressning av hösilage är balarna hanterbara. Vi har räknat på ett genomsnitt på 17 kg ts per bal.

Inplastaren fungerar väl för ändamålet, men den är svårflyttad. Den är inte konstruerad på ett sätt så att styrningen går smidigt vid transport. Detta är något irriterande, men vi har lärt oss att hantera problemet. Plastningen är ändå det moment som tar minst tid. Den stora nackdelen med plastaren är mängden plast som går åt. En rulle räcker till 30-40 balar vilket ger en plastkostnad som är mycket hög per kg ts. VI har plastat med maximalt antal varv i maskinens inställning för att vara säkra på en god kvalitet på ensilaget, vilken genomgående har varit bra hittills. Vi har inte haft några problem med mögel i balarna. Möjligtvis skulle vi kunna minska på plasttjockleken för att få ner kostnaden.

Slutsatser

Vi är mycket nöjda med möjligheten att ta hö och ensilage själva med vår tvåhjulstraktor. Det ger oss möjlighet att styra skörden till när vi vill att den skall göras och vi kan skörda på betydligt mindre skiften än vad som vore möjligt med inhyrd hjälp eller med motsvarande utrustning till en vanlig traktor. Foderkvaliten har blivit bättre, både när det gäller fodervärde och mögelproblem jämfört med när vi tidigare hässjade höet. Orsaken är till stor del att vi kan ta skörden vid lämpligt tillfälle. Ytterligare en stor fördel är att balarna är lagom stora. Dels kan vi hantera dem manuellt och dels är det lagom att öppna en ensilagebal per dag. Med storbalar hade det funnits risk att fodret i en öppnad bal blir dåligt innan det har gått åt.

Kostnaden för balplasten och tidsåtgången är den stora nackdelen. När det gäller balplasten är lösningen att ta så stor del av skörden som möjligt i form av hö. Att det blev övervägande ensilage 2023 beror på vädret och då ser vi istället plastningsmöjligheten som en stor resurs och kostnaden som något vi är beredda att ta för att få in ett bra foder. Över tid så bör det jämna ut sig om vi normala år kan skörda betydligt mer hö. En optimal balans för våra behov vore ca 300 balar hö och 150 balar plast vilket med 2023 års priser skulle gett en plastkostnad på 3000-4000 kr vilket vore rimligt för de 15 tackor vi önskar hålla.

Maskinerna har en hög inköpskostnad. Med det bidrag vi fått från Leader landar kostnaden på över 100 000 kr. Förutsatt att kostnaden slås ut på 10 år blir kostnaden ca 10 000 kr per år. Dessutom tillkommer drift, service m.m. Totalt blir maskinkostnaden för vår del över 700 kronor per tacka om vi skulle ha 15 st, vilket är för högt. För att motivera investeringen skulle behövas en något större besättning eller fler användningsområden såsom ängsslåtter mot bidrag.

Lövfoder

I projektet har det ingått att göra försök med lövfoder för att försöka hitta metoder som kan vara rationella och ge ett väsentligt bidrag till djurens foderbehov.

Löv har historiskt varit ett viktigt foder. I samband med jordbrukets mekanisering upphörde användningen av lövfoder nästan helt men det finns olika skäl att pröva detta igen. Framförallt kan det vara intressant att prova lövfoder i agroforestrysystem där åkerbruk av traditionella grödor kombineras med perenna grödor. Det ger en större biologisk mångfald, ökad kolinlagring och dessutom möjlighet till en större resiliens vid mer extremväder. Oavsett orsak så måste det ändå finnas rationella metoder för skörden.

Vi har skördat en del löv under projektperioden. Vi har hamlat framförallt lönn och gjorde detta med manuella metoder. Vi gjorde stora kärvar som vi band i en ställning vi byggde på en liten kärra. Vi torkade kärvarna ute och lagrade dem senare i en lada.

Arbetet var tidsödande eftersom det vara stora äldre träd som hamlades och det hade dröjt för länge sedan de hamlades sist. Vi var därför tvungna att jobba på hög höjd och dessutom var det en stor del av grenverket som fick sorteras bort. Tekniken för att binda var ganska enkel. Vi lade kvistarna i ställningen där vi först hade placerat bindargarnet. Det gick på så sätt lätt att binda kärvar även för hand. Torkningen gick fort utomhus, betydligt fortare än gräs och lagringen fungerade bra i ladan. Utmaningen är dock att det med mycket grenar är skrymmande.

Med dessa erfarenheter så är min tanke att man borde kunna utveckla en metod där man odlade skott som skördades med kort intervall, 2-3 år, och i marknivå. Historiskt har löv skördats genom hamling, dvs uppvuxna träd där skörden sker uppe i trädet. Fördelen med detta är att lövet är skyddat från djurens bete. En annan variant som varit vanlig i engelskt skogsbruk är stubbskottbruk där kvistarna istället skördas i marknivå. Skörden skulle då kunna ske med t.ex. en röjsåg eller manuellt med en skördekniv. Detta hade gått betydligt snabbare än skörd uppe i trädet. Bindningen skulle sedan kunna ske på ett liknande sätt som vi gjorde med en kärra där bindargarnet är förberett för en enkel bindning. I princip är det också en process som skulle kunna mekaniseras. Med ett yngre material som skördas blir inte heller kärvarna så yviga som med äldre grenar. Att välja ett bra plantmaterial kan också bidra till detta. För att möjliggöra detta krävs en etablering. Det kommer ta ett antal år innan skördevolymerna når önskade nivåer. Det vore därför svårt att motivera en etablering utan någon form av investeringsstöd.

Utmaningen är att det behöver vara bra torkväder. Sommaren 2022 var det inga problem att genomföra lövskörden eftersom det var bra torkväder senare under sommaren. Under 2023 var det däremot nästan omöjligt att hitta en lämplig period för skörden. En möjlighet skulle annars vara att torka på en skulltork så som hö torkas, men detta är inget vi har provat.

Det krävs ingen årlig skörd av löv eftersom det är en perenn gröda, även om det hade varit möjligt även om skörden då blir mindre. Man kan se detta som en möjlighet eftersom lövet kan fungera som ett fodertillskott de år då vallskörden blir sämre på grund av torka, då det också är lättare att torka lövskörden. De år som de inte skördas kan löven istället ses som en resurs i ett agroforestrysystem genom att det drar upp näring från djupare lager och lämnar detta på odlingsmarken i och med lövfällningen.

Kan lövfoder bidra till foderstaten?

I vilken mån löv kan vara ett tillskott till djurens foder är naturligtvis en avgörande fråga. Vi skördade två större lönnar sommaren 2022. Detta gav en bit över 100 kg i form av löv. Ytan lönnarna upptog var ca 100 kvm. Samtidigt växte det gräs även under lönnarna. Vi fick alltså en skörd på ca 1 kg löv per kvadratmeter, men det hade då gått ca 4-5 år sedan vi skördade på de träden sist. Det betyder en årlig skördenivå på 0,2-0,25 kg/kvm. Om man jämför det med höskörd så varierar den förstås utifrån odlingsmetoder, men vi brukar räkna med 4 ton per hektar, dvs 0,4 kg per kvadratmeter årligen. Höskörden är alltså betydligt större än lövskörden per ytenhet. Samtidigt går det att skörda eller ha bete under ett hamlat träd vilket bör påverka bedömningen.

Fodervärdet på löv räknas inte som lika bra som hö, antagligen på grund av det höga lignin och fiberinnehållet i lövet.[1] Det innebär en utmaning att få djuren att äta tillräckligt mycket för att tillgodose sitt energibehov under perioder med tillväxt, dräktighet och digivning. Lövfoder bör därför ses som ett tillskott till vallfoder, inte som en ersättning.

Mineralinnehåll är något som ibland lyfts fram som en fördel med lövfodret. Detta kan stämma till viss del och för vissa ämnen. Vad tycks variera från art till art.[2] Vi gjorde en egen analys av vårt lövfoder och jämförde med vårt hö. Det var tydligt att löv hade mycket högre värden för vissa mineraler och mindre eller likvärdiga för andra. En grön markering visar där det ena provet har väsentligen högre värden.

För ett bredare mineralinnehåll behövs sannolikt en bredd av arter. Det är tveksamt om betydelsen kan bli så stor att mineraltillskott kan undvikas men behovet kan möjligtvis minskas av vissa mineraler. Mineraltillskotten är dock en färdig mix och för att tillgodose en brist av ett visst mineral behöver djuren även konsumera de övriga.

Ytterligare en faktor som talar för användningen av löv är dess förmåga att hämma inälvsparasiter. Det är gammal kunskap att löv kan vara bra för detta, men det finns även ny forskning som bekräftar detta.[3]

Slutsatser

En mer rationell lövfodertäkt borde vara fullt möjlig att utveckla. Ett rimligt system vore att odla rader med löv i åkermarken vilka skördas i marknivå och binds på ett rationellt sätt. Det är viktigt att välja rätt typ av träd med ett samlat växtsätt, stor lövandel och förmåga att tåla regelbunden beskärning. Om man har bete på åkermarken så behöver lövet skyddas eller så får man välja att hamla på något högre höjd utom djurens räckvidd. För får vore detta möjligt, men knappast för nötkreatur.

Lövfodret skulle kunna utgöra ett betydande tillskott de år som vallskörden blir sämre, eller utgöra en mindre del av foderstaten mer regelbundet. Vid en årlig skörd är det andra värden, såsom mineralinnehåll, hämning av parasiter samt sysselsättning för djuren, som får motivera användningen av löv.

Utmaningen är att lagra in tillräckliga mängder löv. Med en ökad ensilageanvändning och därmed lagring av vallfodret utomhus så finns möjligheten att använda tidigare hölador för lagring av löv. Det går inte att lagra in motsvarande mängd löv som hö eftersom det är mer skrymmande.

För vår del skulle jag vilja hitta ett system där fåren kunde få ett dagligt komplement i form av löv. Det är uppenbart att fåren uppskattar en lövkärve varje dag. Motsvarande 10% av ts av det dagliga fodret vore en rimlig målsättning. Det skulle betyda en större kärve per dag. Det vore möjligt att göra för hand, men skulle kräva fler hamlade träd, lämpligen i betesmarken. Möjligen skulle det vara intressant att etablera lövtäktshäckar i åkermarken, men det återstår att lösa hur de skall skyddas från betesdjur och etableras på ett rationellt sätt med snabb tillväxt.

Noter:

[1] Luske, Boki; Van Eekeren, Nick (2014). Rahmann, G; Aksoy, U (eds.). "Renewed interest for silvopastoral systems in Europe – an inventory of the feeding value of fodder trees" (PDF). orgprints.org (Conference). Proceedings of the 4th ISOFAR Scientific Conference. 'Building Organic Bridges', at the Organic World Congress.

[2] Gabriel, Steve (31 December 2021). "Quantifying Nutritional Value and Best Practices for Woody Fodder Management in Ruminant Grazing Systems". Sustainable Agriculture Research and Education Projects.

[3] Min, B.R.; Hart, S.P. (1 February 2003). "Tannins for suppression of internal parasites". Journal of Animal Science. 81 (14): E102–E109.